VECKANS NYHET (41)

Lancelot - Pojken utan namn

Lancelot är tillbaka med sitt andra studioalbum "Pojken utan namn" och det är inget mindre än en känslomässig fullträff. Här ryms hela spektrumet av mänskliga känslor: det nära och ömtåliga, det stora och storslagna, och allt däremellan. Skivan är ärlig, sårbar och fylld av liv. Skriven ensam ute i de norrländska skogarna, känns varje låt som en bekännelse, ett möte med sig själv, men också med oss som lyssnar. Lancelot vågar stå helt naken i sin musik, och just därför träffar den så hårt. Soundet på "Pojken utan namn" rör sig mellan varm pop, drömska melodier och stunder av stilla eftertanke. Det är melodiskt, melodramatiskt och mäktigt på samma gång. Lancelot lyckas med konststycket att låta både trasig och hel, förlorad och hoppfull och det är just den kontrasten som gör albumet så starkt. "Pojken utan namn" är ett album som måste höras igen. Och igen. Och en gång till.

puls. rekommenderar starkt!

HJALMAR - Godståg

HJALMAR är tillbaka med sin nya EP "Godståg" och det är precis så vackert, sorgligt och livsfyllt som man vill att svensk indie ska vara. Här fångar han känslan av att vara 20-nånting och fast mellan att vilja stanna och att behöva dra. Det är en resa genom sena nätter, flyttkartonger, och hjärtan som inte riktigt vet var de hör hemma. Ljudbilden är organisk och levande. Distade gitarrer, hjärtslagstrummor och melodier som luktar både landsväg och replokal. "Godståg" är en EP som både skaver och tröstar. Det är vemod, kraft och klarhet i perfekt balans. Indie med hjärta, svärta och allsångspotential. HJALMAR bevisar med att den svenska gitarrindien lever i allra högsta grad!

puls. rekommenderar starkt!

Fägring - Porslin

Fägring är tillbaka med "Porslin", en låt som spricker, skimrar och vibrerar av känsla. Distpedalerna har fått mer plats, nerven är tätare och uttrycket mer direkt, men fortfarande med samma emotionella kraft som förr. "Porslin" låter som ett uppvaknande i slow motion. En laddad, melodisk rocklåt där skörhet och frustration går hand i hand. Ljudbilden är dynamisk och smutsig, med en intensitet som känns både kaotisk och vacker. Låten handlar om att försöka passa in, om att vara en ömtålig själ i en värld som inte alltid har plats för de känsliga. Som sångaren Anton Tuvesson säger: “Porslin handlar om att vara en fragil själ som går sönder i letandet efter att passa in.” Det är storslaget, trasigt och alldeles fantastiskt.

puls. rekommenderar starkt!