Tilde är verkligen en av de mest unika och fantastiska artisterna vi har i Skandinavien, och nu är hon tillbaka med en låt som kittlar både känslorna och sinnena. “At the Rainbows End” är en känslomässig och vackert melankolisk ballad, där Tildes karakteristiska röst får skina i full styrka. Med ett filmiskt sound, akustiska element och en varsamt byggd produktion rör hon sig mellan soul, folk och klassisk singer-songwriter-pop och skapar något som känns både tidlöst och djupt personligt. Låten handlar om den där känslan av att ha jagat något länge, bara för att till slut inse att det man letade efter kanske inte ens fanns, eller fanns någon helt annanstans. Det är sorgset men hoppfullt, som om hon sjunger direkt från slutscenen i en film man inte vill ska ta slut. “At the Rainbows End” är ett stilla rop efter mening, efter vila, efter att bara få vara. En låt för sena kvällar, ensamma promenader och för de ögonblick då man faktiskt stannar upp och känner efter. En gripande singel som ännu en gång bevisar Tildes plats som en av Sveriges mest intressanta röster.
puls. rekommenderar starkt!
I sin nya singel “Lova & Skriv” går Isak Friberg och Nadja Evelina ihop och levererar en av årets mest brutalt ärliga duetter. Det här är låten för dig som vet precis hur det känns att stirra på mobilen och vänta på ett meddelande som aldrig kommer men ändå inte kan släppa taget. Med ett avskalat och varsamt ljudlandskap byggt av mjuka syntar, harmonier och en känslig produktion, får rösterna stå i centrum. Friberg och Evelina kompletterar varandra perfekt. Två röster i dialog, som både speglar och skaver, som om vi lyssnar på ett sista sms som skrivs men aldrig skickas. “Lova & Skriv” fångar den där lilla gnistan av hopp som vägrar slockna, trots att man vet att allt är över. När stoltheten har gett upp, men känslorna fortfarande håller fast. Det är ärligt, vackert och smärtsamt relaterbart. Det här är en låt för sena kvällar och för dig som någon gång har suttit med hjärtat i halsgropen och tänkt: ”Tänk om ändå...”. En känslosam popduett som bevisar att det största ibland ligger i det allra mest sårbara.
puls. rekommenderar starkt!
isobel är tillbaka med "Put yourself down". En låt som känns som ett bortglömt guldkorn man plötsligt hittar igen och inte kan sluta lyssna på. Det är nostalgiskt, avskalat och rörande vackert. Med influenser från alt-country, Neil Young och MJ Lenderman, blandat med en skandinavisk indie-touch, skapar isobel ett ljudlandskap som känns både tidlöst och personligt. Gitarrerna är skeva på det bästa sättet, produktionen är lo-fi och närvarande, och sången bär på en ärlighet som går rakt in. Det är mjukt, skevt och väldigt charmigt. Put yourself down" handlar om att släppa taget, om att sjunka undan och kanske tillåta sig själv att bara vara, utan att prestera eller kämpa så mye hele tiden. Låten bygger upp sig sakta genom hela spåret och avslutningen blir ett vackert klimax som knyter ihop allt på bästa sätt. Perfekt för sena kvällar, regniga dagar och stunder då allt bara får vara lite stilla.
puls. rekommenderar starkt!