
Stefan Missios släpper “AaaA”, som är tredje singeln från hans kommande album, och den slår till som en pulserande urladdning av liv. Missios låter här mer direkt och rivig än någonsin, men bluesen och själen finns stadigt i botten. Soundet är levande, svängigt och nästan oskandinaviskt coolt, med ett uttryck som känns både rått och genomtänkt. Den ordlösa refrängen skriker mer än den förklarar, och det funkar extremt bra. Instrumenteringen bär lika mycket känsla som rösten. Själen i den här låten sitter helt klart på översta hyllan.
puls. rekommenderar starkt!

Axel Ruby öppnar ett nytt kapitel med singeln "Bittersweet", en låt som känns både sårbar och kompromisslös. Här rör han sig i gränslandet mellan attraktion och självförakt, där kärleken är lika beroendeframkallande som destruktiv. Låtens handling kretsar kring att dras mot något man vet är fel, men ändå inte kan släppa. Soundet är organiskt och spirituellt, med kyrkkör, flöjter och sitar som smälter samman till ett nästan utomkroppsligt uttryck. Produktionen är rå men känslodriven, där det tekniska får stå tillbaka för ren närvaro."Bittersweet" markerar starten på ett mer intimt Axel Ruby, och ger en stark försmak på ett universum som vågar vara både vackert och obekvämt på samma gång.
puls. rekommenderar starkt!

Isak Friberg släpper sitt debutalbum "Dubbel-CD:n" och det känns som ett helt universum snarare än en vanlig debut. Albumet består av 18 låtar som tillsammans fungerar som en musikalisk vernissage där olika sidor av Friberg får ta plats. Här ryms både det lågmälda och inåtvända och det storslagna och bredbenta, utan att något känns malplacerat. Soundet är modernt och levande, där elektroniska hjärtslag möter mjuka arrangemang og vackra melodier. Handlingen kretsar kring mänsklig skörhet, relationer og ett behov av att få låtarna ut i ljuset efter år i skuggorna. "Dubbel-CD:n" är personlig, krävande och mångfacetterad, men framför allt är det ett album som belönar den som tar sig tid att lyssna.
puls. rekommenderar starkt!